Romulus var som katter brukar vara, mycket förvirrad och lite rädd när han kom hem. Ville försöka springa ifrån tratten på sina vingliga ben. Men jag pratade med honom och klappa om honom så han till slut kom till rätta i filten och vilade någon timma.
Min andra katt, Morrison (som är en brittisk korthår) är rädd för tratten och fräser och morrar åt Romulus hela tiden. Han har sovit på mig hela natten, för att känna sig trygg från den "farliga trattkisssen".
Romulus åt mat igår och gick på toa, men det tog många timmar innan han började vara som sig själv. Hela natten har han övat på att gå med tratten, för det har jag vaknat av säkert 5 gånger då han gått in i saker.
Han råkade för övrigt slå ner en kaffekanna och en vas jag fått efter min mormor igår. Vasen gick inte att rädda men kannan har Krister limmat ihop.
Idag springer han med tratten och är jätteglad och mysig. Precis som han brukar vara! Jag är så glad!!!
Katter är förunderliga, de klarar sannerligen av det mesta.
Bonusbild på "löjliga kissen" Morrison som är rädd för en tratt hihi
53 minuter sedan












